Om Hjärntrötthet
Om Hjärntrötthet
Trötthet allmänt är vanligt vid olika sjukdomar. Fysisk trötthet uppstår efter fysisk ansträngning, och vila hjälper. Psykisk trötthet förekommer vid depressioner, är relativt konstant och påverkas inte nämnvärt av vila. Hjärntrötthet uppstår efter mental ansträngning och vila hjälper, men botar inte.
Hjärntrötthet kan uppstå efter ett slag mot huvudet, lättare som svårare, även hjärnskakning, efter en stroke eller TIA, vid multipel skleros (MS), Parkinsons sjukdom, hjärntumör, efter en hjärnhinne- och hjärninflammation men även vid stresstillstånd och utmattningssyndrom samt vid myalgisk encefalomyelopati (ME) för att nämna några exempel. Personer med reumatisk sjukdom, som är en mer utbredd inflammation i kroppen, beskriver också ofta symtomen tydligt. Vid neuropsykiatriska tillstånd är hjärntrötthet också vanligt.
Hjärntrötthet varierar från lindrig till svårare besvär. Det kan vara möjligt att arbeta, men man kanske är på marginalen till vad som är uthålligt i längden, till att hjärntröttheten är så svår att man behöver hjälp med vardagssysslor. Ingen är den andra lik, men gemensamt är att man över tid blir påtagligt påverkad och att återhämtningen är lång.
Hjärntröttheten påverkar vardagen i allt, från att orka umgås med närstående och vänner till att orka arbeta och studera. Det blir för många ensamt, eftersom personen inte orkar delta i det sociala livet som man önskar och som betyder så mycket för psykiskt välmående.
Denna speciella form av trötthet med uttröttbarhet och lång återhämtning är svår att förstå för utomstående och kan lätt misstolkas som lathet och ovilja. Det vanliga är att personen ofta vill göra mer än vad hon eller han orkar och det är svårt att inse och förstå hur mycket aktivitetsnivån behöver sänkas för att vardagen ska fungera lite bättre.
Det går inte att öva upp och därmed förbättra hjärntröttheten genom att göra mer.